CykelVasan...

Japp, jag har babblat mycket om CykelVasan, men i lördags så gick starten.
När vi körde från Malmö på fredag morgon och det var kallt och regnigt så undrade man vad fasen man gett sig in på. Men, när man kom lite längre upp i vårt avlånga land så skiner soooooolen! :)
Framåt 17-tiden så närmar vi oss Sälen. Ovant att se Vasaloppsstarten i Berga i grön sommarskrud. Senast jag var här var det snö, kallt och solen hade inte ens gått upp.
Vi fortsatte vidare upp till Lindvallen där vi skulle bo denna helg. Janne, den tredje deltagaren i vårt "gäng", hade varit i stugan sedan dagen innan och guidade oss in. Vi bodde liksom i källaren av stugan eller vad man ska kalla det. Suterräng kallas det nog egentligen. Stugan stod i en backe liksom. Det var ett perfekt boende för oss! Ok, lite furufrossa, men helt perfekt för vår del.

Vår "källare" - Najs!

Furufrossa

Käkade lite pastasallad på kvällen och fixade med hojar m.m. inför lördagen.
Starten på lördagen gick i mer behaglig tid. Inte som Vättern när man ställer klockan på typ 01:00 på natten. Nä, vi käkade frukost och kunde vakna mer normalt. Magnus och jag hade starttid 11:25 och Janne kl. 10:40.

Janne redo för start

Det gick "pace cars" med jämna mellanrum från Lindvallen ner till starten, så typ 9:45 så hakade jag och Magnus på en sådan bil och började rulla nerför mot starten i Berga. Janne stack en liten stund tidigare eftersom han ju hade en tidigare starttid.
Det var ca 1 mil ner till starten varav 5 km rejäl nedförsbacke. Så det var en behaglig tur. Bilen framför oss (vår pace car) såg till att farten inte skenade i nedförslöpan.

Startområdet i Berga - En smula grönare än på vintern

Vi var framme i startområdet i rejält god tid. Men vädret var suveränt, så det var bara gött att insupa stämningen och lyssna på speakerns babbel.

Magnus vet minsann hur man laddar :)

Här står jag och hänger

Så småning om så rullade vi in i vår startfålla. Man slussades vidare fram och strax så stod vi på startfältet. Speakern räknade ner, och så gick starten. Körde lugnt iväg, för det är rejält uppför i början. Ja, inte alls lika brant som skidvasan, men desto längre backe. Vi tramapade på uppför, och vips innan man hann fatta så var vi visst i första depån i Smågan. Jag hann inte riktigt reagera utan bara körde på rak igenom. :)

Startfållan

Fram till nu hade det varit dels asfalt, dels snälla grusvägar. Men det skulle bli ändring på det nu. Shit vad knöligt underlag det blev! Det var massor av stenbumlingar blandat med potthål "en masse". Man skakade runt som i en centrifug!! Sen var där ett fenomen som jag kallar typ "orgeltramp". Vi startade ju långt bak i startfältet så cyklarna före oss hade format underlaget en del. Dessa "orgeltramp" var som om ni tänker er 2 - 5 vågor av grus, jord eller gegga som skapats så dess mellanrum var exakt som mellan fram- och bakhjul. Detta resulterade i att när framhjulet studsade upp, så "fastnade" bakhjulet. Till följd så slungades man fram och tillbaka som en jäkla guttaperka! :)

En backe. Den Är brant. Svårt att visa på bild bara.

Milen tuggar på. Det blandas med uppför och utför. En del uppförsbackar är hyggligt branta och i kombination med att de har knöligt underlag så var det inte alls ovanligt att folk gick upp för dessa backar. Jag gick så klart också upp för en del. I alla fall under loppets andra hälft.

En sak jag inte var förberedd på var att kroppens hållningsmuskler skulle ta så mycket stryk. Man var "normalt" trött i benen, men delar av rygg, mage osv tog helt slut. Det fanns heller inte direkt tillfällen att vila på. I alla fall inte inne i de mer tekniska/knöliga partierna. Ok, när det var bitar av asfalt så kunde man ju så klart vila.
När jag läste om loppet och hörde att det totalt var 1,8 mil asfalt under loppet så dissade jag detta, men nu i efterhand tyckte jag att det var bra. det gav en tillfällen att vila. Ok, om de istället hade haft hyggligt jämna grusvägar istället för asfalt, så hade det ju varit ännu bättre. Men jag gnäller inte längre på asfalten.

Rutinerad depåpersonal med god blåbärssoppa. Ja, de hade sportdryck, vatten, bananer, saltgurka, bullar och kaffe också

Där var inga direkta mördaruppförsbackar, inte mer än En i alla fall.
Backen i starten var ju lång och innehöll många höjdmeter, men då var man pigg, så det var lugnt. Värre var det när man kom till backen vid Oxberg, då var det tugga styrlinda som gällde. Lång backe och hyfsat brant. I princip alla gick upp för denna. I alla fall när man låg så långt bak i startfältet som jag. Dock så kände jag mig rätt ok här, så jag stannade kvar på cykeln, lassade i "ettan" bak och mellanklingan fram och började tugga mig uppför. Fixade inte riktigt hela backen, utan gick kanske en fjärdedel. Sen var det skön utförslöpa, en liten stund i alla fall. Hyggligt bra grusväg också. Kom upp i en 42 km/h och bara höll mig fast i styret så gott jag kunde. :)

Allt skak hade nu gjort att jag tappat känsel i mina tår, och att händerna såg ut som krokiga kråkfötter. Ryggen och magen var sladdrig som gelé och var allmänt mör. Men, det gjorde inget. Landskapet kring mig var helt underbart! Massor och fin skog, fina sjöar, glada människor, andra cyklister som led som jag, och det kändes gött att den där blicken och nicken med huvudet betydde "det här är jobbigt, men rätt jäkla underbart ändå".

Live-musik i Eldris-kontrollen

Så småning om kom jag till Eldris (9km till mål). Hinkade lite mer blåbärssoppa. Jäklar vad gott det var med kall blåbärssoppa en varm dag på hojen förresten. Nåja, snackade lite med folket i depån, lyssnade lite på bandet som stod här, sen gav jag mig iväg på sista etappen. Då var det nån jävel som hällt strandsand hela vägen!! Ja, egentligen var det nog för att vi körde genom tallskog och att marken blir så när det är torrt. Fasiken, inte bra för psyket när man redan är trött. Men, det var inte långt kvar så det var bara att gilla läget att man kasade runt som en vante i sanden.

Sista kilometrarna innan Mora så blev underlaget bra. Jord liksom. Lite upp och ner. Körde genom campingen (ja, man ska köra där) och vidare in down town Mora. Körde förbi kyrkan in på upploppet. Trampade på som en tok sista biten. Och Där körde man under målbågen!! Den klassiska bågen som man även går i mål under på skidvasan - Den med inskriptionen "I fäders spår för framtids segrar".

Medalj - Woohoo! :)

Rullade fram genom målfållan, lämnade tidtagningschip, fick medalj. Hörde ni, man fick medalj?! Inte som i skidvasan där man inte får någon medalj alls om man är vanlig motionär.

Väl inne i målområdet så kunde man ge sig iväg till dusch, ombyte och mat. Men jag gav mig bort till bussarna och lastbilarna som tog en tillbaka till, i mitt fall, Lindvallen. Man fick köpa biljett till detta (220kr), men det var det helt klart värt. Rätt så smidigt faktiskt. Hade köpt biljett redan hemma, så det var bara att de "plippade" av streckkoden. Ok, utlämningen av cyklarna uppe i Lindvallen kunde de förbättrat lite. Rätt oorganiserat. Men, ska egentligen inte klaga, det funkade rätt hyggligt ändå.

Cyklade de sista par hundra metrarna hem till vår stuga. Väl där så blev det en välbehövlig dusch, lite pysslande med bilder och filmer och allmänt gött eftersnack. Ja, och så klart pizza som Janne varit nere och hämtat. Slurp!

Min trotjänare - Funkade kanon hela loppet. Var mer Jag som inte funkade kanon. :)

Detta var tredje gången CykelVasan kördes. De håller fortfarande på att "trimma in" loppet. Hitta bra vägar, spår m.m. Denna gången var loppet ca 94km långt, till skillnad mot skidvasan som är 90km.
Det var första gången jag körde, men de man pratade med som kört innan tyckte att årets bana var bättre. Så förhoppningsvis så får de till en superbana så småning om.

Ja, min tid var inget och tala om, den var rätt kass faktiskt. Men är ändå nöjd med loppet. Framförallt, det var kul och underbart fin miljö. Riktigt bra arrangemang och alla funktionärer gjorde ett riktigt bra jobb. Det märks att de kan detta efter alla skidvasor de ordnat.
Jag är övertygad om att jag kommer köra detta lopp igen. Dock så ska jag då se till att ha många fler riktigt skumpiga mil i kroppen, så "skump-musklerna" blivit rejält starka. :)
Vet inte om det blir redan 2012, har ju ett marathon strax innan. Men vi får se.

Jag filmade en hel del under loppet. Här har ni en film i två delar (pga YouTube-regler) på totalt ca 24 minuter. Fram med popcorn och dricka!
Enjoy!
Och om du vill nominera filmen till en Oscar, så är det ok. :)

Filmerna är HD (720p), därför har jag inte bäddat in dem, så du kan se dem lite större via YouTube-sidan

CykelVasan 2011 - Del 1

CykelVasan 2011 - Del 2


Nu är det dags att ladda om. Lidingöloppet om 40 dagar.

Ha en bra dag!
/R